Det vegetariska mörkertalet

"Det vegetariska mörkertalet."

När vi i mars i år släppte en opinionsundersökning som visade att var tionde svensk är vegetarian eller vegan var det många som höjde på ögonbrynen för att det var en väldigt hög siffra. Och visst var den hög, om än inte orimligt hög jämfört med både tidigare undersökningar och undersökningar från andra länder.

Idag kom i alla fall en opinionsundersökning från Viktväktarna som satte "vår" siffra i ett intressant ljus. Enligt Viktväktarnas siffror är fem procent vegetarianer (eller helvegetarianer som det refereras till i undersökningen) men enligt deras siffror väljer nästan hälften av alla icke-vegetarianer i Sverige - vilket då motsvarar ungefär 45 procent av befolkning - att äta vegetariskt en eller flera gånger i veckan.

Störst andelen "semi-vegetarianer" (deras ord, jag tycker inte det ordet finns, det är väl som att vara nykterist men dricka på helgerna?) finns i åldersgruppen 15–34 år där mer än hälften väljer att äta vegetariskt en eller flera dagar i veckan. Jag tänker att tre slutsatser går att dra av detta:

• Vegotrenden fick precis ytterligare tyngd och samma tendens som visat sig i andra länder kan ses även i Sverige - att allt fler väljer vego utan att nödvändigtvis kalla sig vegetarianer.
• Att det hade varit intressant att veta om de äter vegetariskt för att äta vegetariskt eller om de råkar äta vegetariskt för att de råkar äta vegetariskt (vilket ju vem som helst kan göra av misstag, så att säga).
• Och avslutningsvis, i relation till Djurens Rätts opinionsundersökning: skillnaden mellan vår undersökning och deras är fem procentenheter (i vår ingick både vegetarianer och veganer i de tio procenten, i deras fem procent refereras till helvegetarianer). Om vi då har 45% av befolkningen som äter vegetariskt en eller flera gånger i veckan så är det ganska lätt att tänka sig att siffran skulle kunna pendla mellan 5 och 10 procent av befolkningen som väljer vego beroende på de svarandes dagsform.

Mer om domslutet rörande orangutangen Sandra

"Mer om domslutet rörande orangutangen Sandra."

Nyheten att en domstol i Argentina har slagit fast att orangutangen Sandra bör ses som en icke-mänsklig person och därmed ha rätt till frihet har fått stor spridning. Vi har skrivit om det här och flera svenska medier har gjort detsamma.

Som med mycket kan det vara nyttigt att inte springa för långt i de slutsatser som dras (citatet från djurrättsaktivisten Paul Buompadre är onekligen väldigt optimistiskt: "Det här banar inte bara väg för stora apor, utan även för andra kännande varelser som är orättvist och godtyckligt berövade sina friheter i djurparker, cirkusar, vattenparker och vetenskapliga laboratorier".)

Steven M. Wise från The Nonhuman Rights Project (som arbetar för rättigheter för apan Tommy) har publicerat denna text om domslutet:

"The Nonhuman Rights Project has been following the December 18, 2014 appellate court ruling concerning Sandra the orangutan. The initial media reports were expansive and contained numerous exciting quotations from the judges’ decision. The NhRP downloaded the brief decision from the court website and engaged a highly-respected interpreter to translate it into English.

Upon reviewing the translation, we immediately noticed that none of the quotations reported by the media were actually in the decision, and that the court did not appear to have issued a writ of habeas corpus, or ordered Sandra to a sanctuary. 

The key phrase: “… it is necessary to recognize the animal as a subject of rights, because non-human beings (animals) are entitled to rights, and therefore their protection is required by the corresponding jurisprudence” is not followed by citations to cases or statutes, but to two treatises. No examples of rights to which a nonhuman animal is entitled are given and there is no statement that either orangutans in general, or Sandra in particular, are entitled to any rights, including habeas corpus. The decision seems to indicate that a prosecutor is now involved. 

The NhRP is highly sensitive to the difficulties involved in interpreting a judicial decision not rendered in English in a Civil Law jurisdiction. Therefore, at this time, we cannot say what, if anything, the decision means for Sandra, for nonhuman animals in Argentina, or for the appellate cases the NhRP is currently litigating in the state of New York. We have been communicating with Spanish-speaking lawyers in Europe, North America, and South America about the decision’s meaning and most claim to be as puzzled as are we. We will all have to watch and see."

Uttalandet finns publicerat här här. Hela domslutet går att läsa här.

Fortfarande är det ett väldigt spännande domslut. Men det kan vara vettigt att inte dra för långtgående slutsatser innan vi vet mer. T.ex. har det rapporteras om att Sandra skulle flyttas till ett naturreservat om inte djurparken överlagar medan det i förtydligandet ovan sägs att det inte finns något om ett naturreservat i domslutet.

Det ska bli spännande att se hur detta utvecklas. We will all have to watch and see.

Från minoritet till målgrupp

"Från minoritet till målgrupp."

Det har pratats mycket om vegoåret 2014 och om den rådande gröna trenden, allt fler äter vegetariskt och veganskt. Och det märks på fler sätt en ett. Likt Spanarna i P1 ska jag här presentera tre belägg som styrker ett av detta sätt: tesen att veganer håller på att gå från att ha varit en minoritet till att bli en målgrupp i företagens marknadsföring.

Spaning 1: Att City Gross lyfter fram julsk*nka utan rumpa i sitt reklamblad

Visst, City Gross säljer miljoner julskinkor från grisar (som ju också syns på reklambladet) men att lyfta fram det vegetariska alternativet säger något. Det är ju inget som de gör utan att tro att det kommer gynna dem ekonomiskt.

Enligt en undersökning från ICA:s kundpanel vill 28 procent svenskarna (eller egentligen 28 procent ICA:s kundpanel då) se mer vegetariskt i jul än förra julen och enligt City Gross egen undersökning är det 15 procent av svenskarna som kommer äta mer vegetariskt i år än förra året. Vegoåret 2014!

Spaning 2: Glögg för veganer

Ett pressmeddelande som kom för ett tag sedan hade rubriken Årets glögg passar även dig som är vegan!. Och notera "Veganvänligt" på bilden. Inte för att glögg vanligtvis är fullt av animalier, men i alkoholframställning kan det ju förekomma animaliska ingredienser. Vilket rimligen då inte är fallet här.

Men mest intressant är förstås att de väljer att rikta sig till veganerna som målgrupp.

Spaning 3: Vin för veganer

Sorry om det här framstår som någon sorts alkoholpropaganda. Det är det inte.  Men det är intressant tycker jag att någon snappat upp att veganer är en målgrupp och är intresserade av vin fritt från animalier. För så mycket verkar vara klart.

Vi har dels detta veganvin från den 16 oktober och sedan ett från den 4 december som marknadsförs som ett ekologiskt vin för veganer.

Det var mina tre spaningar som leder fram till den tendens jag inledningsvis presenterade: veganer håller på och gå från minoritet till målgrupp. Heja det!

Goliath (Unilever) gav upp mot David (Hampton Creeks)

"Goliath (Unilever) gav upp mot David (Hampton Creeks)" 

Minns ni att jag för ett tag sedan skrev om hur det multinationella företaget Unilever hade stämt företaget Hampton Creeks för deras veganska majonäs ”Just Mayo”. Enligt Unilever lever inte produkten upp till de reglerna för majonäs eftersom den saknar ägg.

Det tog dock bara sex veckor innan Unilever drog tillbaka sin stämning. Enligt de själva så att Hampton Creek själva ska få chansen att ändra beskrivningen av sin produkt. Vilket Hampton Creek säger att de inte alls har någon lust att göra.

Foto: One Green Planet

Beskedet kom dessutom samma dag som Hampton Creek fick ett tillskott på 90 miljoner dollar (ungefär 700 miljoner svenska kronor) för att vidareutveckla sina produkter och sin marknadsföring.

En bra dag för vegansk majonnäs!

En uppsamling

"En uppsamling."

Har inte hunnit med bloggen så mycket på sistone (vilken chock tänker ni säkert), så här kommer en uppsamling av några saker som jag läst och noterat på sistone.

Först ut är Håkan Nilsson, ordförande för LRF Jämtland, som förvisso slänger sig med lite fåniga formuleringar men som ändå har en bra poäng tycker jag: "De som föredrar en vegetarisk kost är faktiskt också våra kunder". Precis vad jag alltid har sagt. Även om hela världen äter vegetariskt måste någon fortfarande producera maten.

Det finns ingen anledning att vara så kategoriskt som Land Lantbruks Kerstin Davidsson som i en ledare i samma tidning kallar kritik mot djurhållning för "mat-hatet". Fånigt. Jag vet nog inga som är lika fixerade vid att prata mat som veganer är. Det är vissa former av produktion som kritiken riktar sig mig, inte mat i sig. Fånigt som sagt.

För att helt byta ämne till två aktuella kvinnor så noterade jag detta i en artikel om Sofia Hellqvist: "Drömmen var att arbeta med utsatta barn och som 16-åring blev hon både djurrättskämpe och vegetarian". Och detta i en artikel om Anna Kinberg Batra: "Hon samlade in namnunderskrifter mot plågsamma djurförsök".

I en annan artikel om vegantrenden i Storbritannien (väldigt intressant och läsvärd för övrigt) noterade jag ordet "mega trend". Det här med att äta veganskt (eller "mat-hat" som Kerstin Davidsson skulle kalla det) har alltså gått från en trend till en megatrend.

Och apropå detta med att fler väljer vego så verkar det gälla även den svenska julen. För att citera en artikel från Dagens Nyheter:

"En grön trend håller på att växa fram. Sju av tio personer säger att de kommer att äta mindre kött den här julen än tidigare och varannan kan tänka sig att byta ut vissa maträtter till vegetariska alternativ.
– Även icke-vegetarianer börjar snegla på vegetariska rätter och det är något nytt, säger Marie Söderqvist."

Marie Söderqvist kommer från Livsmedelsföretagen som har tagit fram den undersökning som siffrorna baseras på.

Välkomna tillbaka alla tidigare vegetarianer

"Välkomna tillbaka alla tidigare vegetarianer"

En undersökning om amerikaners och amerikanskors matvanor (eller egentligen köttvanor) har fått en hel del uppmärksamhet båda i svensk och internationell media senaste dagarna. Undersökningen det handlar om är utförd av Humane Research Council, som har frågat 11 399 USA:are om deras köttkonsumtion.

Det de kom fram till är att ”endast” två procent i undersökningen uppgav att de inte åt kött alls = var vegetarianer eller veganer. Men det som har fått uppmärksamhet är att 84 procent av de som säger att de någon gång följt en vegetarisk diet nu äter kött igen. För de som ätit veganskt tidigare är den siffran 70 procent.

Slutsatsen Humane Research Council drar av detta är att det är mer effektivt att arbeta för att de som äter kött äter mindre än att få ett fåtal att inte äta alls. Om syftet är att begränsa den totala köttkonsumtionen. Om syftet är att förändra hela vår syn på djur går det förstås att dra en annan slutsats.

Undersökningen finns sammanfattad i t.ex. svenska Metro. Hela undersökningen finns här och sammanfattas även t.ex. här.

Men vad är den rimliga slutsatsen att dra av det här? Eller snarare vad ska vi (djurrättsrörelsen/vegoförespråkarna) dra för konsekvenser av Jag tycker att en artikel på sajten One Green Planet av Matthew Zumbo har många poäng. Och de är som följer.

För det första: vad innebär det att sluta vara vegetarian eller vegan? Är det någon som ätit vegetariskt under decennier som nu äter en tapenade med fisk i? Eller är det en 17-åring som provar vegetariskt några månader men sedan slutar? Det finns ju rätt många olika tänkbara scenarier där personerna egentligen inte så mycket gemensamt, och anledningarna till att de inte är vegetarianer eller veganer längre ligger väldigt långt från varandra. Svårt att förhålla sig till för en djurrättsrörelse/vegoförespråkare.

Men egentligen, skriver Matthew Zumbo, är det den vegetariska perioden vi borde fokusera på.

”Sure, making the decision to go vegetarian or vegan and never wavering is obviously ideal in terms of animal welfare. But efforts in aid of any kind and caring philosophies that endeavor for change, can never exist in an “all-or-nothing” vacuum. The effort itself will suffocate. These efforts must be given room to breathe, to grow and regress, and to slip a bit, to even fail. Failing is the greatest teacher we have. Try something heroic and positive for a week, then try it for a day, then try it for just one meal. Then try it again someday if it ever occurs to you, and then again and again.”

Med andra ord: livet är bökigt. Det finns genvägar och senvägar och annat bös i vägen. Men att ha provat är betydligt bättre än att aldrig har gjort det. För förutom denna undersökning finns annan statistik som visar att amerikaner (som ju undersökningen ovan är baserad på) äter mindre kött och mjölkprodukter - hela 33 producent äter fler vegetariska/veganska måltider nu än tidigare, även om de inte är vegetarianer/veganer. 33 procent amerikaner, det är ungefär 100 miljoner människor det.

Så även om det är lätt att se undersökningen från Humane Research Council som ett misslyckade, så bör vi istället set det som en stor potential. Också utifrån att utbudet och alternativen blir fler och fler. Det är ungefär så jag ser på det. Men jag låter Matthew Zumbo få slutordet:

”To the 84 percent, we’ll be here when you get back, and if it’s up to us, our arms will be wide open, and until then, do the best you can."

Bra stämning

"Bra stämning."

Två intressanta artiklar har publicerats angående de två aktuella rättsfall i vegovärlden: Oatly vs. LRF Mjölk och Unilever vs. Hampton Creeks. Och artiklarna handlar om det som vi antytt tidigare – att i kampen mellan David och Goliat så vinner David i opinionen varje gång.

I Helsingborgs Dagblad säger Oatlys VD Toni Petersson att ”inte ens om bolaget skulle förlora processen i rätten kommer det att slå ut pluseffekterna”. Och på sajten One Green Planet går det att läsa om hur det relativt lilla företaget Hampton Creek fick marknadsföring värderad till 21 miljoner dollar genom att bli stämda av jätten Unilever. 3 miljoner dollar i gratis marknadsföring per vecka.

Så kan det gå. David vinner för det mesta, vego vinner alltid.

Jag är vegan

"Jag är vegan."

Unilever vs. Hampton Creeks

"Unilever vs. Hampton Creeks."

I Sverige har vi sedan en tid tillbaka historien med LRF Mjölk vs. Oatly. Och nu har en inte helt olika situation uppstått där borta i USA, där det multinationella företaget Unilever har stämt företaget Hampton Creeks för deras veganska majonäs ”Just Mayo”.

Enligt Unilever lever inte produkten upp till de reglerna för majonäs eftersom den saknar ägg. Enligt Unilever så orsakar Hamton Creek "irreparable harm" (typ skada som inte går att reparera) mot en av Unilevers produkter och mot majonnäser som idé, det skriver sajten Food Navigator. Nu vill matgiganten att uppstickaren betalar motsvarande tre gånger sin årsvinst i skadestånd enligt Dagens industri.

Det har ju funnits en (väldigt märklig, om ni frågar mig) kritik mot att vegoprodukter ska efterlikna animaliska produkter. Det verkar som att även de stora företagen har börjat ta denna inställning till sitt hjärta.

Vad kan nästa sak bli som blir ett rättsfall? Josh Tetrick, grundare till Hampton Creek säger till LA Times att det kanske är kakdegen som företaget också gör i en vegansk version. Finns det något företag där ute som kan bli upprörda över att det inte är ett ägg i kakdegen. Bergis.

Och här hade jag gått och sparat en nyhet som jag tänkte skriva om hur Unilever gjorde något väldigt bra genom att arbeta för att få bort dödandet av dagsgamla kycklingar inom äggproduktionen. Men jag tror den nyheten får vänta lite om de ska bete sig så här.

The Power of Twitter

"The Power of Twitter" 

Idag Twittrade Ariana Grande detta (om du inte vet vem Ariana Grande är så är det för gammal):

Ingen stor sak kan tyckas, innan vi inser att hon har 20 miljoner (!) följare på Twitter. Lägg två Sverige på varandra, och lägg till nån miljon människor till - och du har så många som idag fick lite vegopropaganda från sin idol. Rätt fräsigt.

Vad skulle det kosta att nå 20 miljoner personer med ett liknande budskap? Detta är verkligen både vad som är fascinerande med kända personers möjlighet att nå ut och ta vara på sin tid i rampljuset - och vad som är helt galet, förstås.

Veganboomen slår rekord på Google

"Veganboomen slår rekord på Google."'

I april förra året skrev vi om hur antalet sökningar på ordet "vegan" på Google slog nytt rekord i mars 2013. Men sedan dess kan vi konstatera att det rekordet inte är ett rekord längre. Oktober 2014 är den nya rekordhållaren, och innan dess har kurvan fortsatt att gå uppåt.

Här är aktuell statistik, och som ni ser är det fler och fler (och fler än någonsin) som googlar veganism. Häftigt!

Här är motsvarande statistik för Sverige, där vi kan se en försiktigt stigande statistik - och sedan en booooom. Tack för den LRF Mjölk.

Mjällby åkte ur Allsvenskan - åker pälsfarmningen samma väg?

"Mjällby åkte ur Allsvenskan - åker pälsfarmningen samma väg?"

Förra hösten visade fotbollslaget Mjällby AIF upp minkar i samband med en fotbollsmatch och deras starka koppling till minkbranschen är ingen hemlighet. Idag åkte Mjällby ur Allsvenskan i fotboll. Ett tecken i tiden måntro? För som Elfsborgs klack konstaterande i samband med matchen då minkarna visades upp:

Synnerligen snygg kampanjsajt

"Synnerligen snygg kampanjsajt."

Det är inte ofta jag lägger ut reklam för sajter som säljer päls. Men kika in på www.furdiscounts.com och klicka runt lite.

Filmtajm med Toni och Ebba

"Filmtajm med Toni och Ebba."

Rolig musikvideo med Oatlys vd Toni ("Toni TV"). Och nej, fick ingen sponsring för att lägga in denna. Tyckte den var rolig ändå.

Och roligt kan nog VeganTV med Ebba Zingmark också bli.

Och så ska det komma en Vår kokbok Vegan också. Jösses. Det var enklare att skriva om djurrätt och vego när det inte hände 200 saker varje dag, det är körigt värre nu när det håller bli ämnet på allas läppar (pust, med en glimt i ögat).

Storm i ett mjölkglas

"Storm i ett mjölkglas."

Det är möjligt att det är att ta i - men har mjölken varit så ifrågasatt som den är nu? Någonsin? Och då menar jag alltså mjölken från kon, inte havremjölken. Ni vet den som är som mjölk, men gjord för människor. Som är helt utan "badness".
 
Det är formuleringar som dessa som ligger bakom LRF Mjölks numera väldigt omtalade försök att dra Oatly till domstol för att stoppa deras marknadsföring och smutskastande av komjölken. Och som nu lett till ett PR-bråk under vinjetten:

Längst bak i denna diskussion finns förstås korna och kalvarna, vilket är anledningen till djurrättsrörelsens kritik mot mjölkfabriken och bakom argumentationen att istället välja att dricka svensk havremjölk (och jo, jag säger havremjölk, inte havredryck, får så har det alltid varit och så kommer det alltid att vara).

Men som brukligt här i bloggen kan det vara läge att också titta på det som händer runtomkring, bortom korna och kalvarna. För det händer ju en del intressant. Som detta med vad en veganattack är. Kommer ni ihåg när veganattack var brända lastbilar och något hotfullt i mörkret? Nu är en veganattack synonymt med att en massa människor skriver vad de äter till frukost. Tillfällig tendens, eller är det ordet som normaliseras och laddas med nya och mer positiva värden (även om attack förstår är ett negativt laddat ord, och onödigt i detta sammanhang)? Vi får se.

Och detta med David vs. Goliat - har det någonsin fungerat? Ja, det har det ju så klart men det är lätt att undra hur LRF Mjölk egentligen tänkte här? I och med att deras första försök att direkt stoppa Oatlys ordval föll så kan det ta upp till ett år innan detta ens kommer upp i en förhandling. Ett år av att bli hånade i sociala medier, ett år av krönikor som denna och debattartiklar som denna och denna, ett år av att Alex Schulmans och Sigge Eklund tar sin sponsor i försvar i sitt podradioprogram med 250 000 lyssnare och ett år av veganattacker (alltså inlägg om vad folk äter till frukost). Och just ja, vi har ju sajter som mjolken.se också. Ja, då är det lätt att tänka sig att LRF Mjölk hade haft rätt mycket att vinna på att istället bara knyta näven i byxfickan, oavsett resultat i en kommande rättslig förhandling.

Visst, det här är inte så svart och vitt som det kan verka ibland, och LRF Mjölk skulle (rimligen) inte göra det här om de inte trodde att de hade mer att vinna än att förlora på det. Men garanterat känner fler till Oatly och deras produkter nu jämfört med för bara någon månad sedan. Och i och med att igenkänningen ökar så är det ju rimligt att förvänta sig att även försäljningen gör det, också i kombination med den pågående vegoboomen. Och skulle Oatly hindras att använda dessa ord så kan vi nu vara säkra på att de kommer få vingar ändå.

Men mest intressant är nog detta med ifrågasättandet av komjölken tycker jag. Mjölk som länge känns lika svenskt som Zlatan, lika mycket tradition som Kalle Anka på julafton och lika omöjlig att kritisera som ABBA. "Starka ben", skolklasser på besök i Arlagårdar, nybakta varma bullar och ett glas mjölk och allt det, ni vet. Men nu ifrågasätts mjölkbranschens kostrekommendationer och nästan över en natt har det blivit accepterat att kritisera komjölken och att ha havrevarianten som ett konkret alternativ. När hände det senast?

Det är något uppfriskande över att en så helig ko (för att använda en relevant liknelse) nu går att ifrågasätta. Och i och med LRF Mjölks ifrågasättande av Oatlys reklam så blir kritiken mot reklamen om Bregottfabriken också aktualiserad, apropå vad som är schysst marknadsföring.

Vi får se vad detta slutar. Men med tanke på Oatlys PR-strategi och det engagemang som detta skapat så är det svårt att tro att det kommer hamna i glömska, även om det tar ett år innan vi hör om det igen. Vi har nog bara börjat prata på ett nytt sätt om komjölken och havremjölken. Och med tanke på att detta placerar korna, om inte i centrum så i alla fall i den nära periferin, så känns det som en spännande framtid för djuren och för vegomjölkens framtid.

PS. Strax efter att jag lade upp blogginlägget kom denna artikel i Sydsvenskan: Forskare: Mjölkens ställning är hotad.

Djurrättsaktivism som en positiv samhällsföreteelse

"Djurrättsaktivism som en positiv samhällsföreteelse."

"Förändringens tid är här" skrev journalisten Linda Stark i Svenska Dagbladet den 15 oktober om begreppet aktivist:

"Rättviserörelsen har inte gått Sverige förbi. Med den kommer sammanhangen då vi talar om aktivism och aktivister med all största sannolikhet att förändras, och förknippas med en allt mer drivande och progressiv faktor i det demokratiska samhället. Förändringen märks redan." 

 Så skriver Linda Stark, och tar som exempel Nobelfredspristagarna Malala Yousafzai och Kailash Satyarthi som har beskrivits som aktivister i svenska medier, i positiv betydelse. Till skillnad från aktivisten som en samhällsomstörtande sabotör, som är den negativa betydelsen av ordet.

Men: 

"För de makthavare som fruktar medborgarnas försök att påverka den politiska dagordningen kommer all form av aktivism ¬– oavsett om det handlar om en aktion med bara bröst eller att mobilisera mot orättvisa arbetsvillkor – definieras som ett hot." 

Det senare är något som den moderata riksdagsledamoten Lars-Arne Staxäng verkar ha tagit fasta på. För i en motion till riksdagen (vilken för övrigt är identisk med motioner han också lämnat in både 2012 och 2013) så motionerar han om att bekämpa "s.k. djurrättsaktivism".

Läser vi vidare i motionen framgår det att det är olagliga handlingar han vill bekämpa, och gott så. Men användandet av formuleringen "s.k. djurrättsaktivism" är antingen väldigt slarvigt, eller väldigt okunnigt. Det blir som att säga att alla sociala rörelser borde kämpas utifrån att det finns personer inom ideologin som begår olagliga handlingar (för att inte tala om fotboll, bilism eller nästan vad som helst - "s.k. bilkörning måste bekämpas på grund av de skador den orsakar").

Antingen så vet Lars-Arne Staxäng att djurrättsaktivism och olagliga aktioner är två olika saker och uttrycker sig "bara" slarvigt. Eller så känner han helt enkelt inte till att i princip all djurrättsaktivism sker med hjälp av lagliga, fredliga och demokratiska metoder, bland annat genom organisationer som Djurens Rätt. Eller genom samtalet i lunchrummet på jobbet, på rasten i skolan, med ett flygblad i handen på en gata eller ett torg eller via en status på Facebook.

Och att det i bakom ordet döljer sig engagemang, viljan att göra samhället bättre och hundratals människor med hjärtan som bankar för djuren.

Det är viktigt att markera mot de som använder sig av våld eller andra olagliga metoder för att driva igenom sin sak, oavsett om de kallar sig för djurrättsaktivister eller ej. Men att skriva en motion i riksdagen om att bekämpa "djurrättsaktivism" hoppas vi att vi slipper se 2015.

Lars-Arne Staxäng, vi är förvisso mitt inne i en flytt så vårt kontor är lite stökigt, men här kommer en stående inbjudan till ett samtal om politik och det positiva som vi ser finns i orden djurrättsaktivism och djurrättsaktivist.

Gör obehagliga bilder oss mer djurvänliga?

"Gör obehagliga bilder oss mer djurvänliga?"

Att se obehagliga bilder på djur som utsätts för hemskheter är något som människor reagerar olika på, men många tycker det är väldigt obehagligt. Det är bl.a. därför som Djurens Rätt är väldigt försiktiga med detta, vi använder sällan (i princip aldrig) sådana bilder i vår tidning, på vår webb (undantaget www.wallsofglass.se) eller i sociala medier.

Men samtidigt går det inte att komma ifrån den kraft som sådana bilder kan ha. Jag känner till många som förändrats just utifrån hemska bilder som de har sett, på sälar som klubbats, på djurtransporter eller slakterier.

I bloggen Striking at the Roots finns ett inlägg från 2012 (How Do Graphic Images Affect Animal Advocacy?) om just effekten som dessa bilder har på oss, och om de får oss att ändra vårt beteende, vilket förstås är målsättningen.

I blogginläggen refereras till två studier om obehagliga (i brist på ett bättre ord) bilder. En utförd av den amerikanska organisationen FARM, som visade tre bilder för en grupp personer, bilder som varierade från lite obehagliga till väldigt obehaglig. Enligt den undersökningen var den minst obehagliga bilden mest effektiv för att ändra människors inställning till djur.

Den andra undersökningen gjorde av amerikanska Humane Research Council, som visade fyra videofilmer, för att sedan fylla i en enkät. I denna undersökning så var det istället det mest obehagliga bilderna som nådde bäst resultat (jämfört med målsättningen, att förändra tittaren).

En enkel slutsats vore att obehagliga filmer fungerar bättre än obehagliga bilder, men i blogginlägget tas en del omständigheter upp kring undersökningarna som gör att resultatet inte är helt enkelt att dra slutsatser kring.

Vad som det däremot dras slutsatser kring är att obehagliga bilder är en viktig del i vad djurrättsrörelsen gör och att mycket avgörs av vem betraktaren är (alla kommer inte att reagera på samma sätt, naturligtvis). Det för också ett intressant resonemang att det ibland kan vara de allra mest positiva bilderna som gör skillnad, som visar hur det borde vara, snarare än hur det här.

Ett intressant blogginlägg utan definitiva svar. Om det ens finns sådana. Hur tycker du själva kring obehagliga bilder på djur? Har en sådan bild förändrat dig?

Vegoboom också i Spanien

"Vegoboom också i Spanien."

Från artikeln Spain gets taste for greens as vegans, vegetarians and vegivores flourish:

"Lonely Planet’s World Food Guide to Spain, published in 2000, advised vegetarian visitors to the country to pack “a small stash of vitamins and a big sense of humour”, and said that many Spaniards “consider a dead pig to be a vegetable”. Things, however, are changing. In 2011, the Happy Cow vegetarian website listed 353 vegetarian or vegan restaurants in the country. This year’s figure is 686, an increase of 94%. Over the same period the number of such restaurants in the UK has increased by 60%, from 842 to 1344."

Saknat blod?

"Saknat blod?"

När folk väljer vego så är det en del saker som dyker upp som folk saknar. Men jag tror aldrig har hört att någon saknat blod tidigare... Men nu har i alla fall företaget Impossible Foods i USA tagit fram en vegoburgare som "blöder", ni vet för dem som gillar att få sin köttburgare blodig (ryser bara vid tanken).

Vem hade trott det för 15 år sedan? Och de som klagar på att vegomat efterliknar kött för mycket fick precis lite mer vatten på sin kvarn.

Ok mjölkreklam vs. inte-ok mjölkreklam?

"Ok mjölkreklam vs. inte-ok mjölkreklam?"

Med anledning av LRF Mjölks stämning av Oatly som vi skrev om igår, så kan vi alltså konstatera att detta tydligen inte är ok att säga:

Det är inte schysst mot konsumenten:

Denna reklamfilm däremot? Inga problem. Det här är en representativ marknadsföring som är schysst mot konsumenten.

Lycka till med den stämningen, LRF Mjölk.

Havredryck vs. komjölk

"Havredryck vs. komjölk."

USA har Roe vs. Wade som ett av de mest klassiska rättegångsfallen, ett domslut som gällde rätten till fri abort. Kanske får vi nu i Sverige Oatly vs. Svensk Mjölk i frågan om komjölk som ett lämpligt livsmedel?

Grattis på 132-årsdagen Djurens Rätt!

"Grattis på 132-årsdagen Djurens Rätt!."

Igår firade Djurens Rätt sin 132-årsdag (vilket vi gjorde genom att ge ut en guldglimmande tygkasse till alla nya medlemmar bl.a.). En av de finare presenter - äsch, den finaste - fick vi i samband med Djurens Rätt Stockholms medlemsmöte igår kväll, där Sthlms Feministiska Kör dök upp och bjöd på dessa vackra toner. Underbart!

Inlägg av Djurens Rätt Stockholm.

Vegotrend? Oh yes

"Vegotrend? Oh yes."

Dessa dagar går det nästan dagligen att hitta spår efter den vegotrend som sveper över landet – ja, förutom att det pratas veganism i Malou Efter Tio varje dag alltså.

Som idag, när jag kikade igenom min inkorg och kunde läsa om hur trendigt med bönor (låt mig dock fundera en sväng ang. påståendet från Per Holgård på GoGreen om att den pågående vegotrenden kommer från USU - är det verkligen så?), att flera restauranger vid Göteborgs universitet inför köttfria dagar och att Örebro kommun satsar på ”gröna veckor” med möjlighet att vinna en vegetarisk matkasse.

Tidigare hade ju dessa tre artiklar fått en att hoppa i kontorsstolen av upphetsning, numera blir det nästan bara en axelryckning av dem. Och det är ju ett bra betyg.

PS. Fick förresten lite kritik på Facebook när jag använde ordet trend och att välja vego i samma mening häromdagen. Och visst, en trend har ju en viss negativ klang, och antyder något som går över lika fort som det kom. Men en trend är för mig också något som förändrar våra vanor och beteendemönster, som exponerar fler för något, är något som ”alla” pratar om och som med lite ansträngning kan leva vidare. Så bättre gilla trenden och bygga vidare på den än att se det som något dåligt. Och nog är det bättre att något är trendigt än motsatsen.

Veganism som vägen till att bygga Hollywood-muskler

"Veganism som vägen till att bygga Hollywood-muskler." 

Denzel Washington har huvudrollen i nya filmen The Equalizer. I en intervju med tidningen GQ säger Denzel att han blev vegan för att komma i form inför filmen:

"last summer I went on a vegan diet just to try it and it was actually quite healthy. I was a good weight. I'm not even completely back on meat even now."

Lite kul, även om det förstås inte verkar vara någon etisk övertygelse som ligger bakom. Men hey, om det är nyttigt för Denzel Washington som är det nyttigt för dig!

Föreläsning med djurrrättsadvokaten Steven Wise

"Föreläsning med djurrättsadvokaten Steven Wise."

Sprang på denna. Har inte sett ännu, men ska se till att göra.

"Föreläsningar från Människans natur 2014. Ekonomer, biskopar och grisbönder reflekterar över människans natur, hälsa och tillväxt. Inspelat i Båstad 31 juli 2014. Arrangör: Antonia Ax:son Johnsons stiftelse för miljö och utveckling."

Mammor bryr sig om, oavsett vem du är

"Mammor bryr sig om, oavsett vem du är."

Idag var det två fina veganmammor med i Malou Efter Tio. Och faktum är att alla djur behöver sin mamma. Och att mammorna bryr sig om dig, oavsett vem du är.

En studie av Susan Lingle vid University of Winnipeg och Tobias Riede vid Midwestern University, och som refereras till i septembernumret av tidskriften New Scientist har nämligen visat att det finns något väldigt grundläggande och gemensamt med en mors reaktion på skriket från en unge.

Det Susan Lingle och Tobias Riede gjorde var att de spelade in skriken från nyfödda ungar av olika däggdjursarter som separerats från sin mor, eller var utsatta för hot. Sedan spelade de upp ljudet för en vild svartsvanshjort på prärien i Kanada.

Det de upptäckte var att hjortar som fött barn snabbt sökte sig till ljudet från en ung svartsvanshjort – men också från inspelade ljud från säl, hund, katt och från ett människobarn. Till och med en skriket från en ung fladdermus åstadkom samma reaktion efter att det anpassats så att det kunde höras av hjorten.

När fågelsång eller skall från en prärievarg spelades upp reagerade hjortmammorna inte, och detta menar forskarna tyder på att rop från unga djur består av samma grundelement inom många olika däggdjur, en del skilda av 90 miljoner års evolution. Och att däggdjursmammor delar samma känslor inför dessa ljud.

Mammor är bäst med andra ord, oavsett vilka de är. Men det visste vi väl redan?

 

Fintar bort er med lite bröllop

"Fintar bort er med lite bröllop."

Usch, jag hinner verkligen inte skriva i bloggen så ofta längre. Men istället för att ni ska muttra över detta så lägger jag in den här fantastiska filmen från bröllopet mellan Hudson och Chelsea, och då kommer ni att bli väldigt glada igen. Smart gjort av mig va?

#hudsonloveschelsea from Danni Rivera on Vimeo.

Vad får oss att välja bort köttet? Tre forskare har en teori

"Vad får oss att välja bort köttet? Tre forskare har en teori."

En studies som publicerats i tidskriften International Food and Agribusiness Management Review har kikat närmare på vilka massmediala budskap det är som till störts del påverkar vad vi äter. Eller mer konkret: rörande allt negativt som finns att säga om kött, vilka budskap är mest sannolika att få oss att äta mindre av det.

Studien gick till så att fyra grupper fick läsa fyra fiktiva tidningsartiklar som lyfte fram köttets negativa påverkan ur fyra olika perspektiv: hälsa, klimatpåverkan, djuren eller för hur vi vill framställa oss själva (”personal image” är den engelska termen som används). Sedan tillfrågades grupperna om sannolikheten i att de skulle minska sin köttkonsumtion.

Det visades sig att två perspektiv kom högst upp: djuren och hälsan, som alltså enligt denna studie skulle ha högst sannolikhet att leda till minskad konsumtion av kött. Författarna till studien tolkar detta som att det djurens perspektiv och vår egen hälsa är mer konkret och lättare att ta till sig än något mer abstrakt som klimatförändringar.

I studien (som går att läsa här) diskuterar författarna vad resultat kan ha för påverkan på den tyska köttbranschen och hur de ska hantera dessa konsekvenser.

Miljö- och vänsterpartister äter falafelrulle

"MP och V äter falafelrulle."

Häromdagen skrev jag om den undersökning som kopplade samman partisympatier med matval. I den kom "Övriga partier" i topp, följt av Vänsterpartiet och Miljöpartiet, när det gällde benägenhet att välja vego.

Detta resultat får nu stöd av företaget OnlinePizzza, som i en webbenkät har frågat sina hemsidesbesökare om vilken mat de förknippar med vilket parti. Vänsterpartiet och Miljöpartiet är de två partier som förknippas med något vegetariskt, nämligen den klassiska falafelrullen. Fi hamnar på sushi (med räksallad), för övriga partier är det kötträtter som gäller. Inte helt olikt den tidigare undersökningen med andra ord.

Men om vi skulle ta den förra undersökningen med en nypa salt så tycker jag att vi ska ta denna med tre. Eller fyra. Men ändå, undersökning är trots allt underhållande.

När det blir dåligt att lobba

"När det blir dåligt att lobba."

Ni vet det där pratat om att "anti-köttlobbyn" har nått riksdagen, att en djurrättsfilm skulle "mata riksdagen med propaganda" och användandet av det negativt laddade ordet "djurrättslobbyn" om alla som argumenterar för djuren av såväl LRF som Svensk Mink?

Med tanke på minister-messar-LRF-skandalen från förra helgen så är det kanske är läge att sluta argumentera som att en sida använder lobbyism och politisk påverkan för sin sak, men att den andra inte gör det? Liksom att politisk påverkan i grunden är något dåligt.

Att ha en dialog med folkvalda och att argumentera för sin sak är inte något dåligt. Det blir dåligt först det görs på ett sätt som inte är transparent. Går det till så är det en del av demokratin (även om de med mycket pengar förstås alltid kommer ha mer och bättre möjligheter jämfört med de som saknar dessa resurser) och det är något som Djurens Rätt gör, och som alla organisationer som har möjlighet gör. Men när det sker på ett sätt som inte tål dagens ljus, då blir det problem och skapar misstankar.

Hos vilka partisympatier finns det flest vegetarianer och veganer?

"Hos vilka partisympatier finns det flest vegetarianer och veganer?"

I juni släppte Livsmedelsföretagen en statistisk undersökning där de frågade allmänheten om dieter och jämförde detta med personers partisympatier. En av de dieter som det frågades om var vegetariskt/veganskt. Så i tider när det pratas partier av fulla muggar så kan det ju vara intressant att se hur antalet vegosar är förmedlade bland partisympatierna.

Här är resultatet från undersökningen:

1. Övriga 14 % (rimligtvis t.ex. Feministiskt Initiativ, Piratpartiet, Djurens parti - inkl. 14 % som försöker) 
2. Vänsterpartiet 10 % (5 % som försöker) 
3. Miljöpartiet 7 % (4 %) 
4. Sverigedemokraterna 3 % (5 %) 
5. Folkpartiet 2 % (4 %) 
6. Centerpartiet 2 % (4 %) 
7. Kristdemokraterna 2 % (6 %) 
8. Moderaterna 0 % (0 %) 
9. Socialdemokraterna 0 % (0 %)

Som med alla undersökningar ska ju resultaten tas med en nypa salt, det känns t.ex. inte särskilt trovärdigt att det inte finns en enda moderat eller socialdemokrat som ens försöker äta vegetariskt. Men siffror är alltid roliga, och detta blev resultatet i Livsmedelsföretagarnas undersökning, utförd av Demoskop i maj och juni 2014.

Djur som brottsoffer

"Djur som brottsoffer."

Djur som brottsoffer är inte bara titeln på en klassisk bok av juristen Helena Striwing utan är också titeln på detta blogginlägg. Som handlar om djur som brottsoffer (tänka sig). Jag sprang nämligen på en nyhet från USA häromdagen som jag tyckte var intressant.

 En domstol i delstaten Oregon har i två domar sagt att djur kan och bör anses som brottsoffer i en rättegång, eller vid ett polisingripande. Detta skulle kunna göra det enklare för poliser att ingripa i situationer där djur befinner sig i en nödsituation, och skulle kunna innebära hårdare straff i vanvårdsfall.

En av domarna rörde en person som hade 20 hästar och getter på sin gård som var utsatta för svält. Domstolen menade där att personen skulle kunna dömas till 20 fall av vanvård, inte för vanvård i ett fall med alla djuren ”i en klump”. Alltså att varje djur skulle vara ett enskilt brottsoffer. Om detta skulle tillämpas i andra rättsfall där flera djur är inblandade skulle det kunna innebära betydligt längre straff än idag. Den åtalade hade anfört att ett djur (”non-human”) inte skulle räknas som brottsoffer utifrån att lagen ser djur som dess ägares egendom.

Det andra rättsfallet gällde en polis som tog sig in på ett privat område för att hjälpa en svårt utmärglad häst. Domstolen slog fast att polisen i detta fall gjorde rätt som ingrep, och att det inte var nödvändigt att vänta på tillstånd för att ta sig in på området. De åtalade hade i detta fall anfört att polisen borde ha väntat på tillstånd från en åklagare för att ge sig in på provat område. Den berörda polisen hade anfört att det skulle tagit fyra till åtta timmar att få ett tillstånd, och att hästen inte skulle klarat sig så länge.

I domslutet skrev domaren att lagen bör röra sig mot samhällets normer, och att t.ex. djur som hålls som familjemedlemmar har en speciell plats i människors hjärtan, vilket borde reflekteras i hur brott mot dessa djur behandlas.

Så här skriver domaren Martha Lee Walters: “As we continue to learn more about the interrelated nature of all life, the day may come when humans perceive less separation between themselves and other living beings than the law now reflects. However, we do not need a mirror to the past or a telescope to the future to recognize that the legal status of animals has changed and is changing still.”

Djurens Rätt jämfört med partierna

"Djurens Rätt jämfört med partierna."

Häromdagen gjorde DN en kartläggning över hur många som följer partierna i sociala medier. Hade Djurens Rätt varit med i jämförelsen hade vi varit i topp i kartläggningen med nästan 240 000 följare i våra sociala medier! Det är fler än vad Kristdemokraterna, Folkpartiet, Centerpartiet, Vänsterpartiet och Moderaterna har - tillsammans.

Bilden ovan är från DN den 23 augusti. Vi har lagt till stapeln till vänster.

Sett till medlemsantal så skulle vi dessutom vara det fjärde största partiet. Om vi nu vore ett parti alltså.

Vi är väldigt glada och stolta över att så många tycker att djurfrågorna är viktiga, stort tack!

Vill göra mer än att följa oss i våra sociala medier så bli gärna månadsgivare i Djurens Rätt: www.bit.ly/blimanadsgivare.

Som månadsgivare stödjer du vårt arbete för djuren via autogiro. Du blir medlem i Djurens Rätt och varje månad dras ett valfritt belopp från ditt konto. Med ditt regelbundna stöd skapar du en trygghet som gör att vi kan arbeta långsiktigt för djuren. Tack på förhand!

Hur många minkomskrivningar kan du hitta?

"Hur många minkomskrivningar kan du hitta?"

Den här insändaren från en minkfarmare kommer att få ett mer korrekt svar senare, men tills dess kanske vi kan roa oss med att titta hur många omskrivningar av andra ord som används för att försöka ge en bild av en minkfarm som något ur en Arla-reklamfilm där allt är frid och fröjd.

Dessa ord hittar jag, kan du hitta fler?

• "välfärdsförbättringarna" - vilket ger bilden av att det redan finns en bra välfärd, som nu har blivit bättre.
• "tredimensionella boendesystem" - vilket väl rent tekniskt är sant, men att något är tredimensionellt betyder ju i sig inte något, mer än att det låter väldigt coolt.
• "gårdsmink" - en klassiker från minkbranschen, där en minkfarm numera är en gård.
• "minkbonde" - och minkfarmaren nu har förvandlats till en minkbonde.
• "minklantbruk" - det går därför också bra att använda ordet minklantbruk istället för minkfarm. Och ordet lantbruk är ju något som ger positiva associationer hos de flesta, till skillnad från vad ordet "farm" ha.
• "djurrättslobby" - pälsbranschens benämning på alla som argumenterar för djurens sak, vilket används för att ordet "lobby" har en negativ klang. På samma sätt skulle organisationen Svensk Mink kunna kallas "pälslobbyn".
• "boendemiljö" - därför att boende låter väldigt trevligt. Som att råttan bor på djurförsöksanläggningen, eller kamelen bor på djurparken.
• "välfungerande" - som bara säger att en verksamhet fungerar bra, inte att den är bra i sig. Det finns säkert en massa verksamheter som är "välfungerande" men som vi inte alls vill veta av.

Visst, djurrättslobb... jag menar djurrättsorganisationer som Djurens Rätt använder säkert också - medvetet eller omedvetet - ord som förstärker ett budskap, det gör nog alla som vill påverka någon. Men sällan har det väl varit så här tydligt.

Vegetariskt utan ideologi?

"Vegetariskt utan ideologi?"

Vet inte om jag nödvändigtvis håller med, men det är åtminstone intressant.

"”Vegetariska rätter blir en naturlig del i den gemensamma matkulturen den dag ’vegetariskt’ inte längre är detsamma som ett ideologiskt ställningstagande.” Så sa Håkan Jönsson i Sydsvenskan för fem år sedan. Är vi på väg dit nu?
– Ja, i viss mån. Rent retoriskt är det fortfarande mycket ideologi i det, men i praktiken är det inte lika annorlunda eller konstigt att äta vegetariskt idag, säger Håkan Jönsson."

Från Nu äter vi grönt som aldrig förr i Sydsvenskan.

Roligt när Joy recenseras

"Roligt när Joy recenseras."  

Melanie Joy, som tidigare varit i Sverige och kommer tillbaka i höst, har nu utkommit på svenska. Det är boken Why We Love Dogs, Eat Pigs, and Wear Cows: An Introduction to Carnism som kommit ut på svenska med titeln Varför vi älskar hundar, äter grisar och klär oss i kor: En introduktion till karnismen: Trossystemet som gör att vi kan äta vissa djur men inte andra.

Lång titel det där - men jätteroligt att den nu finns ute på svenska, det behövs! Finns att köpa t.ex. här.

Både Aftonbladet och Svenska Dagbladet har publicerat recensioner av boken som jag har sett:

• Svenska Dagbladet: Så legitimerar vi vår köttkonsumtion
• Aftonbladet: Karnisterna måste också förklara sig

Intervju med Melanie Joy

"Intervju med Melanie Joy."

Djurens Rätts förbundsordförande Camilla Björkbom (C) har intervjuat Melanie Joy (M), professor i sociologi och psykologi vid University of Massachusetts, som är aktuell med boken Varför vi älskar hundar, äter grisar och klär oss i kor, som nu kommit ut på svenska med undertiteln En introduktion till karnismen. Trossystemet som gör att vi kan äta vissa djur men inte andra (Karneval förlag, 2014).

Läs mer om boken i kommande nummer av Tidningen Djurens Rätt och håll utkik efter Melanie Joy i Sverige under hösten... mer information kommer.

C: Din bok har nyligen översatts till svenska. Vilken förändring har du sett sedan boken först kom ut?
M: Sedan min bok först kom ut har jag rest runt och föreläst, först i USA och senare även internationellt. Vad jag har märkt är att medvetenheten ökar. Fler människor vaknar upp till sanningen om djurindustrin. Jag ser en ökande medvetenhet om veganism, fler veganska restauranger finns och bara det att ordet vegan syns mer. Veganrörelsen växer explosionsartat.

Dominerande system som karnism behöver två saker. De behöver förstärka sig själva och de behöver försvaga veganrörelsen. Till exempel genom att inte ta det veganska budskapet på allvar, och genom att skapa en myt om att veganrörelsen inte existerar. Det kan få veganska aktivister att känna förtvivlan. Därför är det viktigt för oss att vara medvetna om att veganrörelsen är på frammarsch.

C: Vad fick dig att skriva den här boken?
M: Jag skrev den mot bakgrund av min egen personliga erfarenhet. När jag slutade äta kött gjorde jag kopplingen. Jag var nyfiken på varför jag inte hade sett kopplingen förut, och varför det var så svårt att få andra människor att se det jag såg. Hur kan rationella, medkännande människor stödja irrationella, grymma handlingar, utan att de ens är medvetna om att de gör det?

C: Du har bedrivit forskning på ämnet. Vad upptäckte du?
M: Jag upptäckte att i stort sett alla hade liknande upplevelser som jag. De hade alla samma motsägelsefulla attityd mot djur som jag hade haft. Människor som äter djur behöver använda starka försvarsmekanismer för att undvika att inte känna empati för djuren.

C: Hur hör karnism ihop med speciesism?
M: Speciesism är ramverket som gör karnism möjlig som ideologi, på samma sätt som till exempel anti-semitism är en ideologi som hör hemma under rasismen. Speciesism är det större problemet, men det är strategiskt bättre för aktivister att fokusera på karnism. När vi pratar om karnism har människor redan en förståelse för karnismens motsats, som är veganism. Att äta djur förstör vår relation till djuren. Så länge som människor fortfarande äter djur är det svårt att prata om speciesism. Livsmedelsindustrin utnyttjar fler djur än någon annan djurindustri och därför är det strategiskt viktigt att fokusera på karnism. Speciesism är ett vidare begrepp.

C: Vilket är det långsiktiga målet med ditt arbete?
M: Vårt mål är att skapa medvetande om karnism. Genom att förstå karnismen kan människor också välja att kliva ur den. Någon som studerar till läkare eller dietist studerar karnistisk vetenskap. Så länge som de inte är medvetna om karnismen kommer de att förstärka den i sin yrkesutövning.

C: Vilka råd har du till djurrättsaktivister? 
M: Karnismens försvarsmekanismer är internaliserade. Människor kommer därför inte att vara öppna för vårt budskap men vi kan använda särskilda strategier för att få människor att öppna upp och kunna ta in budskapet. Du kan använda din egen erfarenhet. När människor frågar mig varför jag är vegan berättar jag att jag växte upp med en hund och åt samtidigt djur. Jag gjorde inte kopplingen. Jag bryr mig om djur, och jag skulle inte vilja bidra till deras lidande. Ändå gjorde jag det. Jag trodde att det var normalt, naturligt och nödvändigt att äta kött men jag insåg sedan att det var myter. Jag brukar dela med mig av mina egna erfarenheter och genom dem förklara hur karnismens försvarsmekanismer fungerar. Jag säger också att jag är vegan i dag, men för en stor del av mitt liv var jag inte det. Att höra din historia gör det lättare för den du pratar med att se världen genom dina ögon.

Hej igen och Peter Sarsgaard

"Hej igen och Peter Sarsgaard"

Har inte gjort det sommarbloggande i år som jag har gjort de senaste åren. Försöka koppla av och koppla bort lite mer än tidigare. En av fördelarna med detta är att jag har samlat på mig en del roliga saker under sommaren som jag tänkte poritionera ut här nu när en intensvis höst för djuren börjar - förstås med fokus på riksdagsvalet i september och att vi ska se till att förbjuda pälsfarmningen en gång för alla!

Först ut - skådishunken Peter Sarsgaard som ger oss en inblick i den vegovänliga filmindustrin i USA. Kul! Och jag tycker faktiskt också det är uppfriskande med någon som säger att det kan vara krångligt att vara vegan. Det är så många som pratar om det i nästan religiösa termer, bra med lite vardagsrealism ibland.

Från intervjun:

"You've been a vegan for a while now. Has it become easier over the years?
Being honest, it's still really hard. On movie sets actually it's not that bad because there are a lot of vegans working in the entertainment industry. On the movie that I just wrapped I was actually wondering what the meat eating actors were doing!"

Mats Olsson om att sätta i sig ett djur

"Mats Olsson om att sätta i sig ett djur."

Expressens mångårige och inflytelserika sportkrönikör Mats Olsson skriver idag intressant och läsvärt om hur hans syn på djur håller på att förändras.

Det är spännande att följa människors intellektuella resa rörande vad vi äter. Läs hela hans krönika Jag får allt svårare att sätta i mig djur.

"Förr kunde jag verkligen gå loss på t-benstekar, men jag får allt svårare att äta så mycket och - får allt svårare för att med obehindrad glädje sätta i mig djur.

Jag vet att vi slår ihjäl djur och äter dem, och att vi har gjort det sen tidernas begynnelse, men när jag går förbi hagarna i min nordvästskånska trakt och ser lamm, kor, hästar och getter känner jag mig som den tecknade Gråben när han är utsvulten och bara ser springande lår, vingar och bröst när den förarglige snabbspringaren Hjulben visslar förbi.

Ett lammrack här, en korv där, en entrecôte där, kanske en tomahawkstyckad biff där, ungefär så. Jag blir mer och mer övertygad om att det inte är djurens bästa vi tänker på, för varför slår vi då ihjäl dem?"

Kajnins dag i Almedalen

"Kajnins dag i Almedalen."

Onsdagen var Djurens Rätts sista riktiga dag i Almedalen - torsdagen är i stort en resdag, men lite småfix av de tre som åker senare, jämfört med de fyra som åker tidigare, som att gå på Djurskyddet Sveriges seminarium om empatiinlärning hos unga, om offentlig upphandling och att dela ut vårt kvarvarande material. Men onsdagen var den sista riktiga heldagen med samtliga på plats: Camilla, Camilla, Moa, Hanna, Bethania, Jakob, Tore och Peter.

Och onsdagen var Kajnins dag. Hon hade vilat sig i form tidigare dagar, men på onsdagen dök hon upp i Almedalen och rönte, som hennes kollegor Hönrietta och Minkaela, stor framgång. Det är intressant vad en stor fågel ger i form av uppmärksamhet. Det är också intressant att Svensk Fågel försökte sig på ett liknande försök - men deras (inte lika stiliga) fågel gjorde istället reklam för att äta upp fåglar... väldigt märkligt.

Kajnin fick också delta i SVT:s catwalk över maskotar och dräkter i Almedalen. Det gick fort, men som folk säger: "det var ju ändå tv". På kvällen fanns vi, och Kajnin, på plats bredvid Åsa Romsons partiledartal för att dela ut våra Hungrig-foldrar, med recept på vegomat. Vilket var synnerligen lägligt, då Åsa Romson var den första (och troligen enda) talare som nämnde en minskad köttkonsumtion under sitt tal! Fint.

Vi fortsatte vår serie med att intervjua representanter för de politiska partierna och betade denna dag av Vänsterpartiets Jonas Sjöstedt, Moderaternas Åsa Coenraads och Socialdemokraternas Sara Karlsson. Kristdemokraternas Irene Oskarssons och Folkpartiets Anita Brodén har vi precis gjort idag, torsdag.

Vår debatt för dagen handlade om partiernas djurpolitik och panelen bestod av Sara Karlsson (S), Staffan Danielsson (C), Göran Hådén (MP), Åsa Coenraads (M) och Jens Holm (V). Lokalen var fullsatt, vilket var väldigt roligt och trots skillnader i åsikter så var det en bra stämning, båda i panelen och bland åhörarna. Filmen kommer upp på vår webb inom kort, tills dess kan du läsa Elsa Frizells sammanfattning på Djurskyddets Sveriges hemsida: http://tidningen.djurskyddet.se/2014/07/sa-vill-de-ha-djurskyddet-efter-valet.

Innan dagen var avslutad strosade vi till The Hammer Bar och åt deras veganburgare, samtidigt som vi fick en lektion om Neil Youngs barndom. Fin avrundning på en bra tid i Almedalen, som hela veckan visat sig från sin bästa sida. Förutom just nu, då regnet strilar ner utanför fönstret. Vädergudarna är inte Moderater tydligen (det är deras dag i Almedalen idag).

Så det var slutet för denna gång. Väldigt intensiva och bra dagar som alltid, och Almedalen fortsätter att vara fascinerande och konstigt, omvartannat. Vi återkommer lite längre fram med en text om varför det är viktigt för Djurens Rätt att vara där.

PS. Se gärna vår sisa uppdatering av Vego i Almedalen för lite mer matnyttigt från onsdagen i Almedalen.

Offentlig upphandling - krångligt men viktigt

"Offentlig upphandling - krångligt men viktigt."

Tisdagen i Almedalen blev en dag där förväntat regn förvandlades till solsken, när falafeln tog slut och då Djurens Rätt arrangerade ett seminarium om offentlig upphandling.

Fullsatt på vårt seminarium om djurskyddskrav i offentlig upphandling.

Sal D20 var fullsatt när vårt seminarium drog igång vid 16.30 den 1 juli 2014 i Almedalen. Presentationer hölls av Elin Waltersson från Södertälje kommun - som redogjorde för hur en upphandling går till i praktiken och om vilka svårigheter som finns rörande att ställa krav, Mona Sihlén från Konkurrensverket - som berättade att det i EU:s nya direkt finns med en skrivning om "animal welfare", vilket det inte gjorde tidigare, även om det är tveksamt vilka praktiska effekter detta kommer att få i Sverige, Wilmer Andersen (V) från Malmö - som inte såg fullt så ljust på framtiden, och Mathias Sylwan från Konkurrensverket - som gjorde tvärtom, liksom att konstatera att det inte längre är någon som ifrågasätter kommuners rätt att ställa djurskyddskrav i offentlig upphandling. Wilmers Andersen svarade också intressant om en publikfråga om vegetarisk mat att det kan finnas fördelar och nackdelar med att ställa direkta krav om en köttfri dag i veckan. De kan finnas andra sätt att åstadkomma samma resultat som ibland är mer effektiva, menade han.

Just detta, offentlig upphandling, är ett väldigt angeläget ämne som Djurens Rätt kommer jobba mer med framför. Från utsidan känns det som ett komplext och krångligt ämne, men det rör sig om flera miljoner måltider varje år som konsumeras i offentliga verksamheter som skolor, förskolor och äldreboenden där det istället för det personliga valet av vad vi lägger på tallriken styrs av vad någon annan väljer. Ur ett djurskyddsperspektiv är det viktigt att det ställs djurskyddskrav på det som upphandlas, och ur ett mer djurrrättsligt (om en nu vill dra en gräns där emellan) så handlar det om att få in det vegetariska/veganska matvalet i den offentliga serveringen. Lite krångligt men väldigt viktigt med andra ord!

Vad gjorde Djurens Rätt mer under dagen? Vi spelade in en intervju med Åsa Romson om Miljöpartiets djurpolitik, vilket var intressant. Kommer upp inom kort. Vi konstaterade att LRF släpat med sig en halv fotbollsplan av riktigt gräs till hamnen i Visby i samband med deras utställning om kor och mjölk. Vi gick på seminarier om antibiotika, och om svenskt kött - där vi, för att dra vidare på Miljöpartiet-kopplingen, fick chansen att lämna över vår rapport om svensk grishållning till partiets tidigare språkrör Maria Wetterstrand.

För att avrunda Miljöparti-temat i detta stycke så sa partiets representant i en debatt om jakt - Helena Leander - att Jägareförbundets regeringsuppdrag är otidsenligt, medan övriga partier var nöjda med som det var. Och LRF släppte en undersökning som visade att två av tre väljare tycker att partiernas matpolitik har betydelse för hur de röstar i höst. Våra volontärer Moa, Camilla och Jakob - med hjälp av Tore - gjorde stordåd på stan med att dela ut vårt material och att prata om vår pälskampanj med folk på gatan. Det är svårt att nå fram i trängseln kring Donners plats och däromkring, men de gör som sagt stordåd.

Som avrundning hade jag fel om Aftonbladets veganska sojakorv tidigare - it's back! - och jag provade äntligen en smörgås på Café Amalia. Deras omtalade hommous var så god som det ryktats om. Hanna hyllade istället glassen i hamnen, där åtta smaker sorbet går att välja mellan för den som vill välja bort djuren i maten.

En energisk konsert i hamnen avslutade tisdagskvällen i Almedalen.

Ur ett större perspektiv så måste en imponeras av Gudrun Schyman , oavsett åsikt om politiken, som verkligen är överallt och hela tiden här under Almedalen. Och JAG - Jämlikhet, Assistans, Gemenskap - är en av de aktörer som syns mest och oftast här i Almedalen, vilket känns bra. Ett demonstrationståg med barn som krävde glasögon åt alla som behöver berörde också, liksom en effektfull konsert.

Och för att vara sådär typiskt svensk - vädret var väldigt bra. Jag hävdar fortfarande att det endast finns ett väder på Visby, och har ännu inte blivit motbevisad om något annat.

Angående falfeln som tog slut; kan det bero på att de beställt för lite, eller att efterfrågan är så stor på vego i Almedalen. Den frågan har för stunden inget svar.

Mingelsuccé och inget regn

"Mingelsuccé och inget regn."

Är snortrött (lite osäker på om det är ett ok ord att använda, men är helt säker på att det är så jag känner mig). Så dagens sammanfattande blogginlägg blir kort.

Hanna, Camilla, Tore och Jakob på Donners plats.

Ryktet om Almedalens dåliga väder visade sig vara ytterst överdrivet och solen sken när vi delade ut material och pratade djurrätt med folk kring Donners plats mitt på dagen. Under eftermiddagen var vi bl.a. på ett seminarium som ställde frågan om Sverige behöver en livsmedelsstrategi. Vår förbundsordförande Camilla Björkbom ställde en publikfråga om minskad köttkonsumtion, vilket fick svaret "ja, gärna" av landsbygdsminister Eskil Erlandsson. Trevligt.

Richard Tellström, mathistoriker, sa att "våra värderingar ligger på tallriken" och att vi väljer vad vi äter utifrån gemenskapen med andra. Intressant tyckte jag. Det senare utifrån att det sätter fingret på varför det är så kontroversiellt att ifrågasätta det vi äter i denna gemenskap.

Vid kl. 17 slog vi upp dörrarna till vårt mingel med pälstema. Det hela blev en succé med drygt 140 besökare under hela minglet, och med ett antal politiker och andra intresserade på plats. Snittarna och drinkglasen gick åt i rask takt och Camilla höll ett inspirerande anförande. Ett riktigt trevlig tillställning, förhoppningsvis även för de som besökte oss.

Av det förväntade regnet syntes fortfarande ingenting till. Jag tror fortfarande att det bara finns ett väder på Gotland. Bilder från minglet, och övrigt från dagen, kommer upp lite senare. Troligen imorgon. (Om inte Tyskland-Algeriet går in på övertid här på tv:n, för då måste jag kanske titta på det, och då kan jag ju lika gärna jobba...)

Imorgon har vi ett antal seminarier inplanerade att besöka, vi ska intervjua ett språkrör och sen har vi vårt eget seminarium om offentlig upphandling som du gärna få komma till: www.facebook.com/events/689660761094573

Flaggan är fortfarande i topp.

PS. Har uppdaterat Vego i Almedalen också.