Okej, jag vet att det bara var två personer som hade röstat (och att en av dem var jag), men ändå - 100%!
Debattartikeln som ligger bakom omröstningen finns här, och där kan du lägga in din röst på en djurvänlig jul.
Okej, jag vet att det bara var två personer som hade röstat (och att en av dem var jag), men ändå - 100%!
Debattartikeln som ligger bakom omröstningen finns här, och där kan du lägga in din röst på en djurvänlig jul.
Bland de pågående projektet finns kommande klassiker som "Guy Going Green", "V-DAY", "Saints & Angels I: Welcome to Hell" och "The Legend of Ivan Tors"."There are millions of vegetarians and vegans around the world, and many of us are insulted by being portrayed in films and TV shows as pale, 85 pound hippies that look sickly and need a murdered farm animal's carcass and dairy products to feel better. Environmentalists and animal rights activists are usually portrayed as kooks, too. Imagine heroic films like 'Rocky,' dramatic films like 'The Breakfast Club,' romantic comedies like 'Serendipity,' and more --- except the main characters are obviously animal rights activists and vegetarians or vegans. That is what we plan to do. The positive examples would do more to promote our positive lifestyle than all the horrific slaughterhouse videos on You Tube."
Travhästarnas situation är fortfarande en het fråga och imorgon (onsdag) kommer Djurens Rätts etolog Sara Asteborg att medverka i debattprogrammet Kvällsöppet i TV4 och diskutera frågan. Inte missa.
Kvällsöppet, TV4, onsdag kl. 22.40.
Författaren, journalisten, krönikören, debattören och allas vår idol Mian Lodalen fick i uppdrag av Posten att designa en julkortslåda. Resultatet, som går under namnet guldgrisen, finns att beskåda nedan (och live på Medborgarplatsen i Stockholm). Arvodet har Mian dessutom valt att skänka till Djurens Rätt.
Mians motivering: "Julen har tyvärr allt mer kommit omgärdas av stress och kommers. Min tanke med lådan är att goda handlingar inte behöver kosta något, utan snarare tvärtom. Att exempelvis avstå från skinkan är en enkel handling: den räddar grisen och värnar miljön och ger ett lite lättare hjärta. De tiotusen kronorna skänker jag till Djurens Rätts grisprojekt i EU."
Högst troligen den finaste brevlådan någonsin tycker vi.
Foto: Svenska Vegetariska föreningen
* 25 procent väljer ibland köttfritt (meatless) när de äter ute. Vilka är det då som väljer köttfritt. Jo:
Women (30%) more than men (18%) Gen Y (30%) and Gen X (26%) more than Boomers (22%) and Matures (21%). Asians (31%) and Hispanics (26%) more than blacks (25%) and whites (23%). Residents of the Northeast (29%) and West (26%) more than the South (24%) and Midwest (20%).
("Gen Y" motsvarar, allt enligt Wikipedia, de födda från slutet av 70-talet till millenieskiftet, Gen X de födda runt 60- till 80-talet, Boomers de födda 1946-64 och Matures den äldre varianten av människor.)
* Varför väljer man köttfritt:
Animal welfare: 54%
Improve overall health: 53%
Environmental
concerns: 47%
Natural approaches to wellness: 31%
Weight loss: 25%
Weight maintenance: 24%
* Avslutningsvis: det är väldigt mycket USA och England i denna blogg. Vilket även undertecknad tycker är lite trist. Jag får skylla på att det finns starka och aktiva djurrättsrörelser i dessa länder, samt att jag, som alla andra, översköljs av information från dessa länder så mycket oftare och enklare än från många andra delar av världen.
* PS. "Vegetarians Are People Too Shroom Burger" är ett rätt häftigt namn på en burgare.
En onsdagskväll i november är det som vanligt tävlingskväll på Solvalla. På stallbacken bakom tävlingsbanan ligger dimman tät och i diset skymtar siluetter av hästar förbi. En efter en kommer de ut från banan och på nära håll blir det tydligt att loppet krävt mycket av hästen. De är genomblöta av svett och många verkar uppjagade och har en vild blick.
På banan springer hästarna runt och runt i ett rasande tempo, i sulkyn bakom dem sitter sammanbitna kuskar som vill vinna. Frågan är vad hästarna vill? Runt om i stallarna står hästar i full utrustning och väntar på sin tur på banan. Först är det uppvärmning, därefter väntan och sedan är det dags för loppet. Efteråt väntar vanligtvis en lång transport hem till stallet. Så fortsätter jakten på prispengar, kväll efter kväll runt om på landets travbanor.
Vår granskning av travsporten finns på www.djurensratt.se/trav och tillsammans med Kalla faktas program i ämnet har denna fråga äntligen lyfts i det mediala bruset. Eller som Lotta Gröning uttrycker det i gårdagens Aftonbladet - det har "fått oss att se vad många faktiskt blundar för. Självklart vet travfolk om att hästarna plågas".
Sara Asteborg
Djurens Rätt
Foto: Hendrik Zeitler
* Det som verkar kallas djursexförbudet (vilket är väldigt långt från att vara ett förbud, låt) kritiserades i Expressen av Don Kulick, professor i antropologi. Och kritiken fick medhåll av djurrättsbloggarna Per-Anders Svärd och Andreas Månsson. Intressant diskussion och jag håller i all vesäntlighet med - hanteringen av djur inom köttindustrin är ett större problem än djursex. Kerstin Davidsson skriver i Land Lantbruk att det finns ett samhällsintresse bakom slakt och insemination, vilket skulle saknas när det handlar om sex med djur, men vad som ligger i ett samhälles intresse är ju helt upp till våra värderingar och moraliska ställningstaganden.
Men min reservation mot kritiken av det-som-inte-är-ett-förbud är att vi om nu nu har möjlighet att förbjuda en del av det som djur utsätts för så ska vi göra det - på samma sätt som vi borde förbjuda elefanter på cirkus, även om det är ännu färre djur det rör sig om där. För vem vet hur länge det kommer att dröja tills vi har nått ett samhälle utan djurförtryck? Och vågar vi vara så övertygad om vår metod att vi tackar nej till delmål på bekostnad av den stora segern längre fram?
* I Göteborgs-Posten kommenterar Maria Haldesten den kampanj som Djurens Rätt Göteborg just nu kör i lokaltrafiken. I krönikan kritiserar hon Djurens Rätt för att inrikta sig på barn:
Att Djurens rätt tycker att barn är en lämplig grupp att rikta sin propaganda till är förståeligt. De är lätta att påverka och har redan från början ett större motstånd än befolkningen i allmänhet mot allt ifrån djurförsök till att äta djur. Jag kan bara hoppas att lärarkåren förstår att hålla den här typen av "skolmaterial" på avstånd.
Och visst är det typiskt att det som på något sätt avviker från normen ska hållas på avstånd, medan Scan glatt wokar döda djur i skolköken utan att någon höjer på något ögonbryn.
Maria Haldesten avslutar med att vi ska vara snälla mot djur (naturligtvis), men:
Min unge vill inte ta på sig sina nya vinterskor - han vill inte och tänker inte!! Men ibland måste helt enkelt göra saker därför att det är rätt sak att göra, Maria. Det kallas att vara vuxen.Men att sluta använda djur för vår egen vinning vore orimligt. Jag väljer gärna närproducerat till julbordet. Men jag vill inte skippa julskinkan. Och jag tänker inte ge upp varken varmfordrade läderstövlar i vinterkylan eller neka mina sjuka barn medicin framforskad via djurförsök.
"Her wardrobe is now as dead as her film career."
Jag skulle gärna vilja säga något smart om detta, men det hela är så sjukt att jag inte kommer på något att säga.Arbetet med att utveckla slaktkycklingen Cobb 700 har pågått i 12 år, kostat nära två miljarder kronor och anses representera kulmen på 2000-talets hårda kycklingavel. (...) Det uttalade målet har varit att skapa fåglar med rekordstora bröstfiléer till färdigmatsindustrin. Filéerna är dessutom närmast rektangulärt formade för att minimera spill och underlätta den industriella hanteringen.
Nu släpps en helt ny produktlinje av Cobb-Sasso-kycklingar som kan skräddarsys att bli 41, 61 eller 81 dagar gamla med önskad färg på näbb, fötter och fjädrar. Den första varianten lanserades i våras, en vit kyckling med röda inslag som döpts till Cobb Sasso 150.
"I think how we treat our animals reflects how we treat each other. And it's very important that we have a president who is mindful of the cruelty that is perpetrated on animals."Barack Obama (källa)
Då den blivande presidenten Barack Obama föddes var fortfarande äktenskapet mellan hans svarta far från Kenya och hans vita mor från Kansas olagligt i flera av USA:s stater. 1965 års rösträttslag låg fortfarande ett par år fram i tiden och beslutet från USA:s högsta domstol att desegregera det amerikanska skolsystemet bekämpades med näbbar och klor. Tänk hur långt vi har kommit! Vilka av de som levde då kan ha trott att bara några decennier senare så skulle USA välja sin första svarta president?
Vi har sprängt en viktig barriär, men vi kan inte stanna här. Vi måste nu spränga den barriär som hindrar oss från att visa omtanke med alla "andra", de som inte är "som oss", oavsett om det gäller ras, oavsett om det gäller genus - och oavsett om det gäller art.
Fördomar och förtryck skapas av en tro på att "vi" är viktiga, och att "de" inte är det.
På slaveriets tid, för inte så länge sedan, var det verkligen vissa som trodde att män från Afrika inte upplevde smärta på samma sätt som den vita mannen och att kvinnor från Afrika inte kände moderskärlek på samma sätt som vita kvinnor. Så det var accepterat att brännmärka männens ansikten med glödande järn och att auktionerna bort slavars barn och skicka dem långt bort från sina mödrar. All tillgänglig kunskap pekade på motsatsen, men högutbildade människor fortsatte trotsa vad de såg och hörde, och de fortsatte trotsa sitt sunda förnuft genom att förneka den fakta som fanns framför dem. Samhället accepterade denna fruktansvärda exploatering och då, precis som nu, krävdes det mod för att bryta mot normen, även om normen är vedervärdig och felaktig.
Idag har vi avskaffat det mänskliga slaveriet, åtminstone i teorin. Men vi fortsätter att förslava alla de andra som inte råkar vara exakt som oss men som, om vi är ärliga mot oss själva, uppvisar moderskärlek på samma sätt som vi gör. Om vi bränner dem känner de smärta på samma sätt som vi gör, och de åtrår frihet från fängsel på samma sätt som vi gör.
I deras naturliga miljö lever elefanter i komplexa sociala grupper som spänner över flera generationer, de sörjer sina döda och minns vänner och släktingar från gångna år. Men trots detta sliter vi dem från deras familjer, fjättrar dem i illaluktade, smutsiga vagnar och bryter ner dem för att få dem att utföra löjeväckande konster för vår egen nöjes skull.
Råttor är avskydda, men även dessa små djur, däggdjur som oss, har upptäckts kunna fnittra (på frekvenser ohörbara för det mänskliga örat) när de kittlas och de riskerar sina liv för att rädda andra råttor, särskilt när de som är i fara är ungar. Trots att inte möss eller råttor kraschade vår ekonomi, invaderade Irak eller placerar ut människogift så avfärdar vi deras känslor som oviktiga och under vår värdighet att ta ställning till.
Grismödrar sjunger för sina små när de ammar, och nyfödda kultingar springer lekfullt mot sina mödrars röster. I djurfabriker spenderar en sugga hela sitt liv omgiven av metallstängsel på en yta så liten att hon aldrig kan vända sig om eller ens ta två steg. Kycklingar som föds upp för att bli mat har det ännu värre och de får sina näbbar avkapade med en het klinga. De får aldrig uppleva värmen av ett näste eller den tillgivna beröringen från en make eller maka.
Tiden har kommit för att sluta tänka på djurs rättigheter som en distraktion eller något som är mindre värt vår kraft och energi än andra kamper för rättvisa. Som Martin Luther King Jr. sa: "Orättvisa någonstans är ett hot mot rättvisan överallt". Allt förtryck, alla fördomar, allt våld och all grymhet är fel och måste förkastas, oavsett hur ny tanken är, eller hur obekväm uppgiften än kan vara.
Och för de som tror att vi aldrig kommer att kunna förverkliga drömmen om frigörelse från förtryck, inte bara för människor utan för alla varelser, oavsett ras, genus eller art, så har jag bara tre ord att säga: Yes. We. Can.
Ingrid Newkirk
Övrigt med koppling till djur:
I samband med det amerikanska presidentvalet den 4 november röstar amerikanska stater i enskilda frågor (att jämföra t.ex. med omröstningen om biltullar, som det röstades om i delar av Stockholm för ett antal år sedan). Mest intresse ur ett djurperspektiv har den fråga som kallas "Prop 2" i Kalifornien väckt. Läs mer om Prop 2 här, eller för dig som är lat – se en sammanfattning på 1 minut och 3 sekunder via Youtube här. Propositionen handlar om att säkerställa att kalvar i köttproduktion, äggläggande hönor och grisar som ska föda måste ges "enough space to lie down, stand up, fully extend their limbs and turn around freely". Om propositionen går igenom anses den kunna influera andra stater på djurskyddsområdet, och den har väckt en hel del debatt (ja-sidans kampanjsida finns på http://www.yesonprop2.com/).
En proposition som inte diskuterats ur ett djuretiskt perspektiv men som är intressant är den som går under benämningen Amendment 48 i staten Colorado. Amendment 48 är ett initiativ som handlar om när ett foster ska definieras som människa. Enligt förslaget ska fostret räknas som en människa redan i samband med att spermien träffar på ägget och "thus giving a fetus the equal rights of life, liberty, and property as another person would". En ja-röst anses innebära att det öppnas upp för striktare abortregler i Colorado.
Frågan är alltså när livet börjar, och vad detta har för konsekvenser. Enligt en opinionsundersökning som redovisas i senaste numret av tidskriften New Scientist går 27 procent av amerikanarna på förslagets linje, att livet börjat när spermien knackar på hos ett ägg. Blir lagförslaget i Colorado verkligt är det alltså rent juridiskt just i detta ögonblick det uppstår en människa som ska ges mänskliga rättigheter.
Ur ett djuretiskt perspektiv uppstår i så fall naturligtvis frågan: på vilka grunder kan man ge ett foster som existerat i ett par sekunder rätt till "life, liberty, and property" utan att ge en fullvuxen ko, gris, hund eller apa samma rättigheter? Hur kan man jämföra det sekundgamla fostret med t.ex. en människoapa, och argumentera för att fostret är på en helt annan nivå som innebär helt andra rättigheter?
Rimligen handlar det i så fall mer om vad fostret har potential att bli, snarare än vad det för tillfället är. Men frågar du mig känns det underligt att basera rättigheter på något som eventuellt kan bli istället för något som är. Nästan obegripligt, sa Bull.
Bloggen återkommer med resultaten rörande Prop 2 och Amendment 48 efter den 4 november.
"I am not and have never been a vegetarian," Brown said.
"I am disgusted by the baseless allegation that I am a vegetarian and that my personal eating habits should somehow be construed as opposed to the economic interests of Montana's livestock industry."
Brown did say that he and his family temporarily cut back on their consumption of meat and dairy products 25 years ago when they were caring for a dying loved one who couldn't eat those products.
"It was the least we could do to make the life of a loved one more comfortable at a very difficult time," he said.
För mer info, gå till http://www.animal-tv.org/html/english/index.html
Alexander Thorander från Djurens Rätt i Borås intervjuas i SR Sjuhärad med anledning av vår pälskampanjvecka. Alexander gör bra ifrån sig, men frågan är om inte kvinnan i slutet av inslaget levererar ett av säsongens vassaste citat angående att bära päls:
Jag är ju djurmänniska så jag tycker det är fruktansvärt, jag skulle inte ta på mig nån päls eller nåt djur. Det skulle ju vara som att ta på sig en människa, det skulle ju vara som att hänga upp en tant på ryggen, typ.
But it's not Alaska Gov. Sarah Palin's personal love of hunting or appetite for moose venison that should strike fear in the heart of every animal advocate in the nation--it's her retrogade policies on animal welfare and conservation that have led to an all-out war on the state's wolves and other creatures.Det finns videofilmer på YouTube om Sarah Palin och djuren. Och det har dykt upp bilder som enligt uppgift visar hennes föräldrars vardagsrum. Och inte gillar hon katter heller.
Her record is so extreme that she has perhaps done more harm to animals than any other current governor in the United States -- and that's a difficult distinction to achieve among our 22 Republican and 28 Democratic chief executives. Voters of both political parties who care about the humane treatment of animals must unite to make sure that the nation's worst governor doesn't end up just a heartbeat away from the nation's most important job.
Kanske är vi alla också Sarah Palin?Michael Vick may enjoy watching dogs fight; someone else may find that repulsive but see nothing wrong with eating an animal who has had a life as full of pain and suffering as the lives of the fighting dogs. It’s strange that we regard the latter as morally different from, and superior to, the former. How removed from the screaming crowd around the dog pit is the laughing group around the summer steak barbecue?
[...] We are all Michael Vick.
"Switching from the average American diet to a vegetarian one could cut emissions by 1.5 tonnes of CO2eq per person."
"Producing animal meat is incredibly inefficient. Only 5 to 25 per cent of the nutrients are converted into meat."
"Our planets health would be better of if we just give meat the chop."
Lördagen den 13 september är det dags för vegomässa igen i Stockholm! Djurrättsalliansens tidigare vegomässor i Stockholm och Malmö har gjort stor succé, och på lördag samlas återigen restauranger, caféer, butiker, grossister och organisationer för att förevisa fantastiska maträtter, bakverk, produkter, godsaker, kokböcker och mycket mer. Så klart finns Djurens Rätt på plats för att sprida vårt material och berätta om vårt arbete för ett samhälle där djur inte ses som mat. I vår monter kan du köpa tröjor, kokböcker och knappar, du kan ta med dig hur mycket du vill av våra foldrar och häften för att sprida vidare, och alla som väljer att bli djurfaddrar får välja en fin välkomstpresent.
Vi hoppas så klart också att träffa många av våra medlemmar! Under delar av dagen kommer ledamöter i Djurens Rätts förbundsstyrelse att finnas på plats i montern och kunna svara på frågor om styrelsens arbete, och ta emot nya bra idéer och synpunkter på organisationens verksamhet.
Tid: Lördagen den 13 september, 10.00-18.00
Plats: Enskilda Galleriet, Kronobergsgatan 37, t-bana Fridhemsplan, Stockholm.
Läs mer om mässan på: http://www.djurrattsalliansen.se/vegomassan/
Välkommen!
Ps: Kan du inte komma på Vegomässan? Då kan du istället beställa Djurens Rätts vegetariska startpaket alldeles gratis, till dig själv eller någon annan, på http://www.djurensratt.se/portal/page?_pageid=33,34054&_dad=portal&_schema=PORTAL
I Djurens Rätts webbshop finns det dessutom gott om vegokokböker, tex "Din bästa kokbok" med massor med smarriga recept och fina bilder för bara 60 kr! Köp den på http://www.le-shop.se/
Originalet, som du kändes helt ok då men som i efterhand ter sig allt mer obegriplig. Ljusbrunt? Inte precis standarfärgen för matförpackningar eller färgen man vill förknippa med smarrig glass. Men ändå en förpackning som har ett väldigt högt sentimentalt värde.
Kändes fantastisk när den kom. Vit och fin. Funkade bättre med den bruna chokladen och den röda jordgubben än med den vita vaniljen. Men så dök nyligen detta upp i en kyldisk:
Svart är färgen för lyx och flärd. Tofulineburken har blivit elegant! Glassen heter "Gold" men smakar likadant. Men som amerikanarna säger - appearance is everything - och aldrig har Tofulineburken varit mer stilriktig.
Inspirerade av Tofulineburken har uppenbarligen Risifrutti också bestämt sig för att svart är det nya vita.
Det kan förvisso upplevas som plågsamt att vara på nattklubb – man kan vara för full, utmattad, ensam eller ratad – men det är inget mot plågan som kycklingar, fiskar, möss och kanske andra djur fick uppleva i lördags på en känd nattklubb.
Att kalla det konst är bara idiotiskt. Konst kan vara plågsamt dålig men den brukar inte handfast handla om att åsamka lidande till sådana som inte kan försvara sig. Det klarar verkligheten så bra och kan inte överträffas i konstvärlden.Det är ett ljus i mörkret att höra att många reagerade på det smaklösa och vidriga och försökte rädda djuren.
En eloge till den eller de som larmade polisen. Var med och arbeta för ett samhälle med respekt för individer av andra arter. Reagera och protestera – det tjänar även djur med två ben på.
Alexandra Leijonhufvud
Förbundsordförande
Djurens Rätt